Förlossningen närmar sig.
Den kanske inte är så nära, 3 månader kvar, men nu börjar jag faktsitk bli lite nervös över förlossningen. Men jag vet inte vad det är som gör mig nervös, är inte direkt rädd eller orolig över något. Förutom akut kejsarsnitt. Tror nog att det är mer pirrig längtan som gör att jag känner mig lite nervös, är så nyfiken på vem som finns där inne.
Jag har inga större förhoppningar på förlossningen, men om jag får välja så vill jag inte att det ska gå aldeles för fort. Tror inte att jag kommer hinna förstå vad som händer om det går på 2 timmar. Även om man har väntat i 40 veckor så är det nog ganska chockerande. Vill också att det ska finnas tid för EDA om jag känner att det behövs. Men som sagt, man kan ju aldrig planera sin förlossning. Största skräcken är iallfall akut kejsarsnitt, jag vill inte vara med om det.
Tror dock att jag kommer gå minst 14 dagar över tiden, eftersom min mamma gjorde det. Och att det kommer bli en normalt lång förlossning.
Pontus måste iallfall vara där från början till slut, utan honom klarar jag aaaaldrig av det.