Kaos.
Åh suck, å stön...
Ja idag skulle ju jag till vårdcentralen för o prata med en psykolog kl 08.30.
Men.. Ja.. Jag mår SKIT bra hela morgonen.
Sen så ska vi gå ut, färdig påklädda och allt.
Då börjar helvetet med magen o allting.
-Och jag får sån jävla ångest, riktigt ångest attack.
Eftersom jag är så trött på detta...
Det tar en 20 min, sen så bara bestämmer jag mig för att jag ska gå med Sebastian till dagis! Sen får jag ta de där ifrån..
Går till dagiset, svettas, är yr, mår piss.
Lämnar in Sebastian, sen får jag sitta i hallen på dagis + toan i ungefär 45 min.
Psykologen ringde när jag mådde som värst och jag förklarade för henne att det inte går, jag kan inte ta mig till vårdcentralen. Det bara går inte, och hon har full förståelse, och det är heelt okej. Då släpper ångesten iallfall, och jag mår lite bättre. Vi pratar på telefonen en stund o jag berättar lite om hur jag mår just nu. Och vi bestämmer att vi ska ha telefonkontakt istället. För det är för stor press för mig o ha tider uppbokade just nu. Det stressar mig och ger mig total panik och ångest.
Men ja, nu har jag iallfall kämpat mig hem.
Sebastian ska vara på dagis till 12.30. Det behöver han..
Han såg fram emot dagis idag, och det gav mig styrka att KÄMPA mig till dagiset för hans skull.
Jag har precis fått tag på barnmorskan.
Vi pratade jätte länge.. Kände att jag behövde prata med henne för henne tycker jag verkligen om..
Just nu måste jag tänka på var min fokus ska ligga, för just nu är det vääädligt mycket välmenat tjat på mig. Alla vill mig så vääl, och försöker ''hjälpa'' mig på alla möjliga o omöjliga vis.. Om jag behöver stöd osv. Men detta blir en ond cirkel. Det blir en press istället, alla möten och sånt som jag ska gå på. Så nu har jag bokat av ALLT, förutom aurora och de vanliga barnmorske besöken. Jag sa till henne att jag inte orkar, jag vill inte ha mer ''stöd''. Ska till Mvc läkaren den 22, hon ska sjukskriva mig helt o hållet. Och vi ska börja ha koll på bebisens vikt.
Och det är just där min fokus måste ligga, På nuet.
Det som oroar mig nu,
*Bebisens vikt + Förlossnings rädslan.
*På Sebastian såklart.
*Förberedelser inför att Bebisen ska komma.
Dom vill typ lägga till 100 fler punkter
tex:
*Möte med barn och familj om hur dom kan stötta mig, med hjälp.
*Ta in familjerätten redan nu för faderskapet, och hela den röran.
*Psykologer för o prata, prata prata. Jag är så jävla trött på o prata med folk.
*Skicka runt mig till fler doktorer om mina magbesvär.
*osv
*osv
*OSV
STOP!
säger jag..
Kan jag inte få bli behandlad som en vanlig blivande tvåbarnsmamma de 10 sista veckorna av graviditeten? Så man kan få känna lite längtan och förväntan istället för stress och ångest?...
Ja idag skulle ju jag till vårdcentralen för o prata med en psykolog kl 08.30.
Men.. Ja.. Jag mår SKIT bra hela morgonen.
Sen så ska vi gå ut, färdig påklädda och allt.
Då börjar helvetet med magen o allting.
-Och jag får sån jävla ångest, riktigt ångest attack.
Eftersom jag är så trött på detta...
Det tar en 20 min, sen så bara bestämmer jag mig för att jag ska gå med Sebastian till dagis! Sen får jag ta de där ifrån..
Går till dagiset, svettas, är yr, mår piss.
Lämnar in Sebastian, sen får jag sitta i hallen på dagis + toan i ungefär 45 min.
Psykologen ringde när jag mådde som värst och jag förklarade för henne att det inte går, jag kan inte ta mig till vårdcentralen. Det bara går inte, och hon har full förståelse, och det är heelt okej. Då släpper ångesten iallfall, och jag mår lite bättre. Vi pratar på telefonen en stund o jag berättar lite om hur jag mår just nu. Och vi bestämmer att vi ska ha telefonkontakt istället. För det är för stor press för mig o ha tider uppbokade just nu. Det stressar mig och ger mig total panik och ångest.
Men ja, nu har jag iallfall kämpat mig hem.
Sebastian ska vara på dagis till 12.30. Det behöver han..
Han såg fram emot dagis idag, och det gav mig styrka att KÄMPA mig till dagiset för hans skull.
Jag har precis fått tag på barnmorskan.
Vi pratade jätte länge.. Kände att jag behövde prata med henne för henne tycker jag verkligen om..
Just nu måste jag tänka på var min fokus ska ligga, för just nu är det vääädligt mycket välmenat tjat på mig. Alla vill mig så vääl, och försöker ''hjälpa'' mig på alla möjliga o omöjliga vis.. Om jag behöver stöd osv. Men detta blir en ond cirkel. Det blir en press istället, alla möten och sånt som jag ska gå på. Så nu har jag bokat av ALLT, förutom aurora och de vanliga barnmorske besöken. Jag sa till henne att jag inte orkar, jag vill inte ha mer ''stöd''. Ska till Mvc läkaren den 22, hon ska sjukskriva mig helt o hållet. Och vi ska börja ha koll på bebisens vikt.
Och det är just där min fokus måste ligga, På nuet.
Det som oroar mig nu,
*Bebisens vikt + Förlossnings rädslan.
*På Sebastian såklart.
*Förberedelser inför att Bebisen ska komma.
Dom vill typ lägga till 100 fler punkter
tex:
*Möte med barn och familj om hur dom kan stötta mig, med hjälp.
*Ta in familjerätten redan nu för faderskapet, och hela den röran.
*Psykologer för o prata, prata prata. Jag är så jävla trött på o prata med folk.
*Skicka runt mig till fler doktorer om mina magbesvär.
*osv
*osv
*OSV
STOP!
säger jag..
Kan jag inte få bli behandlad som en vanlig blivande tvåbarnsmamma de 10 sista veckorna av graviditeten? Så man kan få känna lite längtan och förväntan istället för stress och ångest?...
Kommentarer
Trackback