Enivsa lilla fröken bråttom!

I onsdags runt 17 tiden så började jag få lite ont.
Tänkte inte så mycket på det, hade vart ganska aktiv under dagen.
Anton kom hem och vi åt lite, barnen lekte. Anton fick hjälpa mig in i duschen, där jag satt på en stol ganska länge, tills varmvattnet var slut..
Barnen somnade ganska tidigt sen och min värk försvann inte,
och jag tänkte mest bara på foglossning och ansträngningsvärk.
Runt kl 21:00 hade jag ganska jävla ont, och gick och la mig i sängen.
Vid 22 kom anton och klappade lite på mig..
Sen så gick hela natten, jag sov knappt ingenting, när jag lyckades slumra till så vaknade jag av smärta.
På morgonen runt 5:00 så blev det lite bättre och jag somnade och sov relativt bra i 2 timmar..
Gick upp och åt frukost, och då bara drog de igång igen.. Ringde till min barnmorska då som sa åt mig o ringa till förlossningen istället.. Och fick komma in dit istället.
Självklart så var det ju förlossningsvärkar jag hade, som jag INTE fattat?! Hur kan man inte fatta det undrar jag, och även en läkare kom med kommentaren.. ''Har inte du fött två barn innan?'' (Öh jo.. Men jag är väl trög då.)
Fick brichanyl i benet och på tablett. Sen fick jag ligga där hela dagen för att de skulle vara säkra på att det verkligen gav med sig.
Några timmar till hemma och det hade nog vart ganska kört att stoppa förlossningen eftersom tappen var så pass påverkad. Någon cm till och vi hade legat på Neo med en liten minibebis nu.
 
Fick åka in på torsdagen igen för koll och allt sådant.
Brichanylen hjälper och jag ska ta den i 3,5 veckor till, sen är det fritt fram om hon vill komma ut.
Men jag tar den bara när jag verkligen behöver. Det är ju en SKIT medicin med de värsta biverkningarna på jorden..

Jag måste nu ta det LUGNT, får inte anstränga mig, ska mest vila..
Så ja, får väl se när hon behagar titta ut nästa gång! :)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback