...
Ibland är det bra att ha en blogg, när man känner att man behöver skriva av sig.
Jag känner faktiskt bara sorg just nu, att livet är så fruktansvärt ont och elakt..
Det känns fel att skratta och le när sånt här hänt.
Efter att jag lämnade Sebastian på dagis så fick jag så ont i hjärtat,
helst av allt hade jag velat gå tillbax och hämta honom nu.. Men man kan ju inte gå runt och vara rädd.
Alexander sover här brevid mig i sin vagn. Jag släpper inte honom ur sikte.
En olycka är framme fort, och mina barn är verkligen olycksfåglar, allt från brännskador till o trilla ner för trappor. Allt händer dom hela tiden. Hur mycket man än vaktar och hur försiktig man än är, så går vissa olyckor inte att förbygga...
Från morgon till kväll så tänker jag på Maximilian och hans familj..
Man mår även dåligt för att man tänker på det hemska dom går igenom nu, det man inte ens önskar sin värsta fiende..
Jag känner faktiskt bara sorg just nu, att livet är så fruktansvärt ont och elakt..
Det känns fel att skratta och le när sånt här hänt.
Efter att jag lämnade Sebastian på dagis så fick jag så ont i hjärtat,
helst av allt hade jag velat gå tillbax och hämta honom nu.. Men man kan ju inte gå runt och vara rädd.
Alexander sover här brevid mig i sin vagn. Jag släpper inte honom ur sikte.
En olycka är framme fort, och mina barn är verkligen olycksfåglar, allt från brännskador till o trilla ner för trappor. Allt händer dom hela tiden. Hur mycket man än vaktar och hur försiktig man än är, så går vissa olyckor inte att förbygga...
Från morgon till kväll så tänker jag på Maximilian och hans familj..
Man mår även dåligt för att man tänker på det hemska dom går igenom nu, det man inte ens önskar sin värsta fiende..
Livets orättvisa..
Livet är något människan ska plågas igenom..
Livet är skoningslöst och smärtsamt.
På påskafton förlorade Livia och Adam sin son Maximilan i en olyckshändelse.
Det som inte får hända, det händet iallafall.
Det känns så fruktansvärt, och jag lider med dom och känner stor sorg över att den lilla pojken mist sitt liv.
Ingen ska behöva överleva sitt barn, och ingen ska behöva gå igenom det dom just nu gör.
Det känns så meningslöst att ett sånt litet barns liv ska ta slut.
Vissa saker kan man ändå hitta förklaringar till, och se meningar med. Att saker och ting händer av någon anledning och man kan söka tröst i det. Men en sånhär tragisk olycka finns det ingen mening med och ingen tröst och hitta.
Det känns bara förfärligt och man tänker på sig själv och sina egna barn.. Det hade lika gärna kunnat hänt någon av mina egna pojkar..
Jag hade äntligen funnit lite ro och lugn med Alexander, eftersom att han alltid sätter i halsen..
Men nu är mitt lugn borta.. Nu är jag mer rädd än någonsin innan..
Jag är tacksam över allt som jag har, men jag är mer rädd över att jag kan förlora det på en sekund..
Till alla, oavsett om vi kanske hatar varandra, så ta vara på er själva, er famiilj och alla som står er nära..
Man ver aldrig när man förlorar det man har, och man tycks glömma det aldeles för lätt.. Sedan blir påmind om det varje gång en olycka är framme. Men olyckor ska inte behöva hända för att man ska ta vara på livet..
Livet är skoningslöst och smärtsamt.
På påskafton förlorade Livia och Adam sin son Maximilan i en olyckshändelse.
Det som inte får hända, det händet iallafall.
Det känns så fruktansvärt, och jag lider med dom och känner stor sorg över att den lilla pojken mist sitt liv.
Ingen ska behöva överleva sitt barn, och ingen ska behöva gå igenom det dom just nu gör.
Det känns så meningslöst att ett sånt litet barns liv ska ta slut.
Vissa saker kan man ändå hitta förklaringar till, och se meningar med. Att saker och ting händer av någon anledning och man kan söka tröst i det. Men en sånhär tragisk olycka finns det ingen mening med och ingen tröst och hitta.
Det känns bara förfärligt och man tänker på sig själv och sina egna barn.. Det hade lika gärna kunnat hänt någon av mina egna pojkar..
Jag hade äntligen funnit lite ro och lugn med Alexander, eftersom att han alltid sätter i halsen..
Men nu är mitt lugn borta.. Nu är jag mer rädd än någonsin innan..
Jag är tacksam över allt som jag har, men jag är mer rädd över att jag kan förlora det på en sekund..
Till alla, oavsett om vi kanske hatar varandra, så ta vara på er själva, er famiilj och alla som står er nära..
Man ver aldrig när man förlorar det man har, och man tycks glömma det aldeles för lätt.. Sedan blir påmind om det varje gång en olycka är framme. Men olyckor ska inte behöva hända för att man ska ta vara på livet..
April April!
Hej hej.
Kanske dags att blogga lite..
Förra veckan så hade båda barnen vattkoppor.
Sebastian klarade det galant medans Alexander gnällde heela veckan.
Det var så tråkigt o sitta inne.. Fy o fy, men nu är det iallfall avklarat!
I söndags så slutade jag amma med!
Och det har gått jätte bra. Nattningen i söndags + måndags var han jätte ledsen, grät två timmar innan han somnade. Vi är ju hos Anton nu, och han har verkligen hjälpt mig jätte mycket. Han går upp med Sebastian på morgonen så jag kan sova längre med Alex och vi turas om att trösta alex när han är arg efter tutten . Igår kväll så drack han två flaskor varm mjölk (han tycker inte om välling) och sen somnade han tyst och lugnt.
Jag har dock fått amma honom en gång varje natt eftersom jag har så hemskt mycket mjölk, och jag vill ju inte ha mjölkstockning. Han är knappt vid medvetandet när jag ammar honom så har verkar inte komma ihåg att jag gjort det. Jag hoppas verkligen att mjölken kan sina snart så att man kan sluta helt på natten med. Idag känns det bättre i brösten, så jag hoppas verkligen att jag klarar mig utan att amma denna natten. Får försöka pumpa ut allt innan jag går o lägger mig.
Jag är iallfall väldigt stolt över mig själv att jag äntligen klarat detta, men jag hade Aldrig Aldrig klarat det utan Anton. <3 Tack för all hjälp hjärtat!
Denna veckan så gör vi inte så mycket, när Anton är på jobbet så är det som o vara hemma i växjö. Vi är ute o leker, går i affärer, lagar mat och diskar. Dock så har ju Anton massa tv-spel som vi spelar, New super mario bros till wii spelar vi nu! Jag lääängtar tills Juli, då ska jag köpa ett wii till Sebastian i födelsdagspresent, och då ska de spelas!! Men vi kan bara spela när Alexander sover middag. :) Haha.. Och sen spelar jag och Anton på kvälllen när de sover. ;) Kul kul kul!
På fredag ska vi äta påskmat med Antons familj och på Lördag med min mamma. :)
Idag så ska vi gå ut till Lekparken, kanske våldgästa Anton på jobbet?
Tror nog vi väntar till efter vi käkat middag o gå ut, det är ju bara en timma kvar tills dess.
Mitt liv känns så bra nu, har inte mått såhär bra på flera år.
Det är tack vare mina fina barn och min fantastiska pojkvän.
Och en till sak, som jag inte tror att jag sagt i bloggen?
Alexander börjar på pilbäckens förskola 6 augusti! Så jag är mammaledig hela sommaren.
Jag visste inte att jag hade så många dagar kvar! :)
När föräldraledigheten är slut så får vi se vad jag ska hitta på,
antagligen blir det praktiken som jag skulle gjort nu. Men som jag får vänta med pga att det inte fungerade för mig med det andra dagiset. Kräsen som jag är.
Och sen så blir det ju vårdutbildning såfort jag kan göra det. Antagligen blir det väl kanske i vetlanda, vi får se hur det blir med de. Det känns sådär och flytta till vetlanda nu när jag har så bra dagis till barnen och när växjö har så bra utblidningsmöjligheter. Men det dröjer länge innan jag och Anton flyttar ihop. Möjligen i början av 2013, kanske i slutet av 2012. Jag hinner ändra mig många gånger innan dess.
Kanske dags att blogga lite..
Förra veckan så hade båda barnen vattkoppor.
Sebastian klarade det galant medans Alexander gnällde heela veckan.
Det var så tråkigt o sitta inne.. Fy o fy, men nu är det iallfall avklarat!
I söndags så slutade jag amma med!
Och det har gått jätte bra. Nattningen i söndags + måndags var han jätte ledsen, grät två timmar innan han somnade. Vi är ju hos Anton nu, och han har verkligen hjälpt mig jätte mycket. Han går upp med Sebastian på morgonen så jag kan sova längre med Alex och vi turas om att trösta alex när han är arg efter tutten . Igår kväll så drack han två flaskor varm mjölk (han tycker inte om välling) och sen somnade han tyst och lugnt.
Jag har dock fått amma honom en gång varje natt eftersom jag har så hemskt mycket mjölk, och jag vill ju inte ha mjölkstockning. Han är knappt vid medvetandet när jag ammar honom så har verkar inte komma ihåg att jag gjort det. Jag hoppas verkligen att mjölken kan sina snart så att man kan sluta helt på natten med. Idag känns det bättre i brösten, så jag hoppas verkligen att jag klarar mig utan att amma denna natten. Får försöka pumpa ut allt innan jag går o lägger mig.
Jag är iallfall väldigt stolt över mig själv att jag äntligen klarat detta, men jag hade Aldrig Aldrig klarat det utan Anton. <3 Tack för all hjälp hjärtat!
Denna veckan så gör vi inte så mycket, när Anton är på jobbet så är det som o vara hemma i växjö. Vi är ute o leker, går i affärer, lagar mat och diskar. Dock så har ju Anton massa tv-spel som vi spelar, New super mario bros till wii spelar vi nu! Jag lääängtar tills Juli, då ska jag köpa ett wii till Sebastian i födelsdagspresent, och då ska de spelas!! Men vi kan bara spela när Alexander sover middag. :) Haha.. Och sen spelar jag och Anton på kvälllen när de sover. ;) Kul kul kul!
På fredag ska vi äta påskmat med Antons familj och på Lördag med min mamma. :)
Idag så ska vi gå ut till Lekparken, kanske våldgästa Anton på jobbet?
Tror nog vi väntar till efter vi käkat middag o gå ut, det är ju bara en timma kvar tills dess.
Mitt liv känns så bra nu, har inte mått såhär bra på flera år.
Det är tack vare mina fina barn och min fantastiska pojkvän.
Och en till sak, som jag inte tror att jag sagt i bloggen?
Alexander börjar på pilbäckens förskola 6 augusti! Så jag är mammaledig hela sommaren.
Jag visste inte att jag hade så många dagar kvar! :)
När föräldraledigheten är slut så får vi se vad jag ska hitta på,
antagligen blir det praktiken som jag skulle gjort nu. Men som jag får vänta med pga att det inte fungerade för mig med det andra dagiset. Kräsen som jag är.
Och sen så blir det ju vårdutbildning såfort jag kan göra det. Antagligen blir det väl kanske i vetlanda, vi får se hur det blir med de. Det känns sådär och flytta till vetlanda nu när jag har så bra dagis till barnen och när växjö har så bra utblidningsmöjligheter. Men det dröjer länge innan jag och Anton flyttar ihop. Möjligen i början av 2013, kanske i slutet av 2012. Jag hinner ändra mig många gånger innan dess.