Förlossning - Bilder

Detta inlägg är lösenordskyddat!

Min förlossning


Jag började ha känningar att något var på G den 9 juli när vi gick på stan med Nicole. Hade förvärkar som gjorde ondare än vad dom brukade. Gick runt hela dagen och hade ont, vid 16.00 så ringde jag till förlossningen för att be dom kolla vad det var för något. Var då öppen 1 cm. Hon trodde att han skulle titta ut om några dagar, inte längre än 1 vecka.

10 juli gick slemmproppen! =)


11 juli hade jag besök hos barnmorskan. Bad henne kolla om det hade hänt något mer och det hade det. Var öppen 2,5-3 cm. Fick väldigt ont efter undersökningen, hemska förvärkar. Mamma fick komma och hämta oss.


På söndagen den 13 juli på morgonen när jag ställde mig upp rann till ordänkligt mellan benen. Fattade ingenting! Men jag tänkte inte mer på det, hade ju haft väldigt mycke flytningar senaste tiden. Under dagen så slutade det inte riktigt att rinna så jag rinde till förlossningen. Fick komma upp på kontroll och det visade sig vara fostervatten. Hade fått någon liten spricka någonstans i hinnorna. Dom sa att om det inte drog igång under natten så skulle dom sätta igång mig nästa morgon.


Vid 1.30 den 14 juli

började jag få ont, gick upp för att kissa. När jag satte mig ner så rann det vääldigt mycke, och det var inte kiss. Fosterhinnan hade spruckit enu mer. Fick lite panik, sprang in till mamma och sa att jag trodde vattnet hade gått. Efter det ringde jag till förlossning och dom sa att jag kunde vara hemma så länge jag orkade.

Jag la mig i sängen och smsade Nicole och Strellan, eftersom dem skulle vara med under förlossningen. Jag åg där en stund och fick ondare och ondare. Fick sån jädra panik, jag tyckte det var så obekvämt  och blev helt stressad av att vara hemma, så vi åkte in till förlossningen.  


När vi väl var uppe på förlossningen så fick jag ett rum och kollade ctg. Allt var bra och jag hade regelbunda värkar. Efter det så var jag uppe och gick lite, men sen fick jag så ont att jag inte orkade gå. Dom kom in med massa varma handukar och tog så väl hand om mig. 

Vid 6.00  var jag fortfarande inte öppen mer än 3,5 cm, som jag var när jag kom in! Värkana började sakta avta, och  vid 8.00 så försvann värkarna helt och jag fick sova i 2 timmar. Vi bestämde att jag skulle bli igångsatt när jag hade vilat. :) Vid 10.00 kunde jag inte sova mera, var för uppstirrad, så jag fick värkstimulerade dropp. Gjorde så otroligt ont! Vid den tiden bad jag pontus ringa till mina kompisar så att dom kunde komma dit. :) Bad om att få åka hem igen ett antal gånger. Dom kollade mig med jämna mellanrum men jag öpnade mig inte något.


10.50 - Jag hade ont utan att något hände, dom kände och kände.. Trodde jag skulle dö av smärta! Det någon doktor och tog hål på hinnorna ordänkligt där någon gång också. Otroligt behagligt, men jag hade ju lustgasen! Dom satte en elektrod på bebisens huvud också när dom ändå var där o grävde! Efter där någongång kom Nicole och Strellan. Och fyfan vad ont jag hade, så otroligt ont. Det gjorde ondare än vad jag trodde att det skulle göra, hade förberett mig på det värsta men den smärtan går inte att förbereda sig på. Försökte slappna av mellan värkarna men det var väldigt svårt. Låg mest och sög på lustgasen. Efter dom tog vattnet stängde dom av droppet, fick egna värkar. :)


Var öppen 4 cm vid kl 11.20, fick massa varma dynor att ha på magen och ryggen, väldigt skönt! Rekomenderar det! Barnmorskorna störtade mig otroligt bra.
vid 12.30 var jag öppen 5 cm. Nu började det göra otroligt mycket ondare! Ville verkligen bli dödad. Under tiden jag blev undersökt gick allihopa ut och rökte.


13.30
 Strellan var tvungen att åka till jobbet och Nicole fick sitta utanför eftersom jag hade så ont. Ville inte ha någon där, förutom Pontus. Bara grät av smärtan. Barnmoskan kom in då också, var öppen 6 cm. Tjatade hela tiden om Ryggbedövningen, dom gick då och ringde till narkoslärkaren. Spydde någon gång där mellan 13.30-14.00 också. Hade så ont att minnet är lite suddigt mellan 12.30-14.00.


Vid 14.10 kom gud in igenom dörren. Äntligen skulle jag få min ryggbedövning! Pontus gick ut, han ville inte se nålen. Det gjorde inte alls ont att få ryggbedövningen, det känndes som om när man knäcker kotorna eller någonting. Och effekten av den var helt underbar. Har man ont, då ska man inte ligga där och ha ont utan faktiskt ta ryggbedövningen. Efter det fick Nicole komma in igen. Smärtan var som bortblåst. Dom satte igång droppet igen och ökade det med en vääldig fart. Kände när det drog ihop sig o tryckte, men jag hade ingen smärta.:)


15.00, Pontus gick ner o köpte lite godis till mig (som jag inte ens hann äta, åt upp det på bb.) Var såå godisugen iallfall, Pontus ringde till min mamma med för att hon skulle köra dit godiset som vi glömde hemma. De släckte ner i rummet så jag kunde försöka vila lite, hade ju inte ont längre så det skulle blivit lätt att somna. Men jag hann inte somna förren jag började känna mig bajsnödig, kl var då 15.25. Hade börjat få krystvärkar, men barnmorskan lyssnade inte riktigt på mig. Hon trodde inte det var kyrstvärkarna som redan börjat. Men efter 5 minuter så kollade hon iallfall hur mycke jag var öppen för att vara säker. Var då öppen 10 cm och redo för att krysta.  Öppnade mig 4 cm på 1½ timma.


Låg på sidan och krystade lite, men det hände inte så mycke. Låg där och sög på min lustgas för skojjs skull. 16.00 så hade det inte hänt något än.


16.15 så bad dom mig byta ställning och lägga mig på ryggen. Dom tog fram handtag som jag skulle dra ner mig i och fixade sängen och höll på. Jag kände ju ingen smärta alls utan bara att det tryckte på, så jag krystade när jag kände att det tryckte på. Någon gång där började Nicole att filma.


Han fasnade med huvudet där ett tag så jag fick värkligen ta i! Det tog ungefär 20 minuter för mig att krysta ut där den fasnade. Svårt att förklara.. Ont gjorde det iallafall! Sedan när huvudet väl var ute så fasnade axlarna lite också. Och det var ju inte heller så skönt när hon lirkade ut det. Haha.. Men ingen smärta var lika hemsk som värkarna!


14 juli kl 17.19 Så var han ÄNTLIGEN ute. Det var en sån lättnad och all smärta bara försvann! Kännslan när man får sitt barn på bröstet och lyckan man känner är helt obeskrivlig. Detta var det mest fantastiska jag någonsin gjort och jag kan helt klart göra om det flera gånger.


4106 g och 52 cm, Sebastian Nils Robin Robertsson.
<3 Älskar dig mer än något annat på denna jorden. Du är det bästa som har hänt mig.



Har ni frågor om förlossningen, något som jag inte skrivit osv, bara fråga! :)