Barnen vaknade vid 6.30 idag..
Jag ville bara dra täcket över huvudet och sova lite till..
Men bäst o bara kliva upp innan man somnar om.

Sebastian sover så duktigt i sin säng till klockan 4 ungefär.
Det går inte o sova bredvid honom, han knuffas och har sig.
Jag brukar lägga honom i spjälsängen när han kommer, eller försöka lägga honom i sin egna säng igen..
Alexander sover i sin säng från 21 fram till 2 ungefär. Han äter någon gång innan jag lägger mig.
Behöver verkligen få sova i fred! Om dom sover i sina sängar så är jag utvilad på morgonen.
När Alex ligger brediv mig så rotar han bara efter tutten hela tiden, så han sover bäst själv.

Idag ska jag ner på stan en liten runda och köpa kläder till Sebastian och lite paket till Alex. :)
Han får inte så mycket, eftersom att vi redan har så otroligt mycket leksaker och kläder, han har ju precis allt han behöver. Men lite nytt ska han få, lite eget som bara är hans! Bland annat en leksakslåda där han kan ha sina egna saker! Sebastian bara tar allt från Alex hela tiden vägrar dela med sig med hans bilar och annat. Det blir bråk hela tiden.

Och jag får Absolut inte sitta vid datorn och skriva för Alex. Såfort jag närmar mig stolen så skriker han, och slutar inte skrika förren jag går bort från datorn. Haha.. Då är allt lugnt igen.. haha

Han har börjat trotsa en hel del..

Anton tog lite bilder

Jag och Alex är i Vetlanda och Sebastian är hos sin Pappa denna helgen. :)
Just nu så håller jag på att göra mig i ordning lite, ska gå ner o kolla i klädaffärerna medans Anton är och jobbar.
Blir så bortskämd när jag är här ju, får alltid sova på morgonen då Anton går upp med Alex. <3
Bara att få sova en timma extra gör så mycket!
Barnen har ju gått upp 6 hela veckan, så att få sova till 8 var skönt! :)
I Em ska vi till Antons pappa, sen ska vi till hans bror och hans två barn.
Alex springer runt här naken och leker. Han är alltid så glad när vi är här!
Innan blev han alltid ledsen när Sebastian inte var hemma, men nu verkar han tycka det är skönt..
Slippa ha någon som ska dra i ens ben hela tiden. ;)
Ska faktiskt försöka lägga in lite bilder snart med.
Det är svårt o sluta blogga när man har bloggat i så många år!

Jaha, nu behöver jag skriva lite.
Kommer lägga in inlägg lite då och då här. Men inte så aktivt som innan..

Barnen somnade som vanligt duktigt,
och varje kväll när dom somnat, när det är tyst och lugnt.
När jag har tid för mig själv, duscha eller vad som helst..
Ja då blir jag nedstämd och lite ledsen.. Jag föstår inte varför det är så.
Om dagarna är allt jätte bra, det är just bara när dom sover..
Tror jag måste försöka komma på anledningen till det, så jag kan göra nått åt det.
Och när det blir så har man ju ingen större lust o göra något heller..

Idag har jag iallafall städat och plockat hela eftermiddagen.
Det har kommit magsjukan till Sebbes dagis nu, en flicka hade spytt precis brevid Sebastian när dom åt mat.. Trevligt och mysigt.. Så det är vad jag har o se fram emot nu.. Magsjukan.. Igen
Jag hoppas bara att Alex inte får det, för hans lilla kropp klarar aaaldrig det.

Snart är lillkillen 1 år.. Det är bara en månad kvar!
Han går och går, han har blivit riktigt duktig och stadig..går hela tiden. Och han tycker fortfarande att det är så kul!
Den 24/1 var vi på bvc, då vägde han 8550g, smalis, och 77 cm, lång lång!
Han är ju så långt mot sin vikt... Jag vill att han ska gå upp, han äter så duktigt, och mycket.. men inte hjälper

det.

Och visst älskar man väl gratis grejjer?

Tack för alla fina kommentarer. :)
Tänk om alla kunde vara så snälla hela tiden!

Jag kommer låsa min blogg nu.
Jag är trött på att blogga tyvärr. Och det är uppenbarligen vissa läseres fel.
Vet att det finns många som gillar o läsa min blogg. Men nu så har det gått för långt med kommentarerna.
Jag kan ju välja att skita i kommentarerna, men jag tycker samtidigt att folk ska få läsa alla idiotiska kommentarer jag får och så bara känner jag att jag måste försvara mig själv.
Sen förstår jag inte vad det är jag gör som folk stör sig så mycket på..
Det måste ju antagligen vara för att jag mår jävligt bra just nu och har det jävligt bra. Och antagligen finns det folk som inte tycker om det. Och jag vägrar ta mer skit från folk som varken känner mig eller har träffat mig, eller ens vet någonting om mitt liv. Här på bloggen kommer kanske 30% av mitt liv fram, och vad jag gör.
Och av alla bloggar jag själv läser så tycker jag att det är oerhört lite drama i mitt liv. Ingen alls faktiskt.
Enligt mig själv så skriver jag inga idiotiska saker. Lite personliga åsikter ibland men inget direkt stötande?
Tycker lite synd om alla som finner mitt liv så intressant att dom måste sitta och hata mig hela dagnara, som inte längre får läsa blogen. Hoppas inte ni mår allt för dåligt nu, och känner att erat liv är enu mer meningslöst..

Ja, jag är faktiskt måttligt irriterad....
Att man inte ens ska kunna blogga..
Suck..

Anonym om svar: nästa barn blir väll med den killen du har nu o gör han till pappa.. sen gör ni slut eller så drar han
Sen hittar du väll nån annan kille o gör till pappa som med dom andra osv varför HÅLLER du du dig inte fast hos en kille?
Utan hoppa från kille till kille????

Svar
Men.. Snälla.. Vad är det du sitter och säger? Eller rättare sagt försöker intala dig själv?
Hoppar JAG från kille till kille?
Varför jag inte håller mig fast hos en kille?!
Detta är det första seriösa förhålladet jag har haft sedan Sebastians pappa!
Jag vart tillsammans med Sebastians pappa i tre år, sen tog det slut.
Träffade Alex pappa där imellan men det var aldrig något seriöst, det var aldrig någonting överhuvudtaget.
Så sitt inte här och säg att jag hoppar från kille till kille och säg inte att jag inte håller mig fast hos en kille.
Det var det absolut dummaste jag har hört.
Jag har Anton nu och så kommer det vara.
och för 100 gången, det blir inga barn här, jag har fortfarande p-staven.
Jag tror det finns folk som läser min blogg som inte riktigt tror på att jag satt in p-stav.

Anonym om lite bilder!:

Om du skulle bli gravid igen
Skulle du behålla barnet?

Svar: Ja. men jag kan inte bli gravid. Ja har p-stav

---

Anonym om svar:

Vissa har fått det ändå
fast dom har P-Stav..

Skulle du behålla barnet? eller göra Abort
med tanke på att dom 2 du har nu är så kallade "misstag" alltså inte planerat att få dom

Svar: Inga av mina barn är misstag! Dom var bara inte planerade.
Dom var precis lika välkomna från min sida som alla andra barn som är 'planderade'.

Som jag sa, JA jag hade behållt om jag hade blivit gravid, varför skulle jag göra abort nu när jag inte gjort det med dom andra två? Man får ju ta hand om det man skapat.
Detta barnet hade iallfall fått en pappa som hade ställt upp till 100% isf. Men jag blir inte gravid, min p-stav fungerar precis som den ska, jag kan inte bli gravid förrens jag tar ut den. Och det kommer jag inte göra på länge. Kanske till och med sätter in en ny direkt när jag ska ta ut denna. Vem vet?
Så det behöver ni inte oroa er över.
Och hade jag blivit gravid, så hade jag inte skrivit ut det i min blogg. Jag hade möjligen sagt det i vecka 30. Folks reaktioner hade blivit aldeles för jobbiga att hantera.

Idag så har vi ju vart på dagis igen.
Sebastian ville så gärna följa me lillebror till dagis idag. Men det går ju inte!
Men imorgon får han följa med, för då ska vi dit på eftermiddagen. :)
Alexander blev glad när vi kom till dagiset idag, han verkade känna igen sig. Han ställde sig mot glasdörren in till dagiset och pratade och bankade medans jag klädde av mig i kapprummet. Sen var han lite grinig och mammig, det var en pojk som var lite trotsig och Alex blev väldigt rädd och ledsen när han skrek. Så det var mycket mamma klängande idag. Men när vi hade sångstund så var han nyfiken och dansade till och med lite.

Barnen sover sedan två timmar tillbaka, först åt vi och sen vi badade i 1½ timma nästan. Efter det så slocknade dom nästan direkt.
Jag ska också lägga mig nu, jag är helt slut faktiskt.
På måndag åker första kattungen, och jag längtar faktiskt tills alla har flyttat.. Nu börjar dom bli stora och stökiga. ;)

Godnatt!

Hallå hallå!
Idag var ju första dagen på dagiset.
Det gick jätte bra, Anton var ju här och hjälpte till.
Först körde vi Sebbe till dagis och sen åkte vi till Alex dagis och var där en timma.
Det var skönt o ha Anton med, men imorgon får jag ju klara mig själv. ;)
Börjar vänja mig vid o få hjälp nu faktiskt. haha.
Och jag älskar att se Alex och Anton ihop!

Det var kul på dagiset för dom trodde ju att Anton var Alex pappa först, och sen frågade dom lite vem han var lik egenltigen? Och då sa jag ju att han inte var hans riktiga pappa. Haha.
Men dom tyckte väl att han mycker väl hade kunnat vara det.

Sebastian och Anton gjorde glassar igår som Sebastian har ätit hela eftermidagen. Men nu är dom slut..
Jag saknar Anton så mycket, det är det bästa som finns när vi är tillsammans allihopa.
Men nu har jag bara 2 av mina 3 pojkar hemma, och det känns lite tråkigt....

Kommer lite bilder strax..

Dagen har vart bra. Vi har vart och fikat med en vi känner. :)
Och så har vi lekt hela dagen och ätit mat och sånt vanligt.
Dom somnade vid kl 18, så jag får ju gå och lägga mig tidigt.
Men det är skönt att ha bra rutiner, utan det hade man ju inte orkat.
Dom går oftast och lägger sig runt kl 19.00.
Ibland som idag blev det 18, och vissa dagar 20. Men aldrig senare.
Det är så skönt.

Nu ska jag faktiskt torka golven och efter det ska jag duscha.. Nu har jag precis diskat upp och städat köket..
Sen blir det mys framför soffan med mig själv!

Jag förstår dig Victoria. Att släppa kontrollen överger sitt barn till någon man knappt känner är tufft. Det är inte barnet man oroar sig för. Det är mest för egen del. Känslorna. Man vill bara va med sina barn. Alexander är ju inte ens 11 månader! Jag vill Iallafall va med mina barn i princip alltid. Saknar dem varje sekund utan dem. Visst man måste vänja sig. Men som sagt är han bara 11 månader. Det är inte gammalt!

Svar:

Nej precis. Han är inte ens 11 månader.

 

Han har precis lärt sig gå riktigt,

 

jag ammar honom fortfarande och han äter ..nja.. relativt bra.

 

Han har fortfarande problem med tungan och problem med att han sätter i halsen lätt och sätter ofta saliv och dricka i fel strupe så han får hosta o hosta.

 

Det känns så FRUKTANSVÄRT jävla jobbigt att lämna över ansvaret om Alex till någon annan! Vad som helst kan hända. Jag har aldrig aldrig ALDRIG ens lämnat honom till en barnvakt! Han har legat brevid mig varje natt sedan han föddes. Det har vart någon timma hit eller dit, som idag när jag var tvungen att gå på ett möte och inte fick ha med mig barnen på. Och en dag varannan vecka när jag var på målarkurs en stund på kvällen. Vi är så tighta så det går inte o beskriva, jag har en helt annan relation till Alex än vad jag hade till Sebastian i samma ålder. Jag älskar dom lika mycket såklart! Men jag och Alex har ett starkare band och det är inte kosntigt eftersom det bara är jag, Alex och Sebastian. Sebbe hade hela sin släkt och en pappa som alltid fanns där och började vara hos sin pappa vannan helg tidigt i sitt liv. Han har också en helt annan personlighet än vad Sebastian har. Sebbe har alltid vart social, orädd och väldigt framåt. Alex är väldigt blyg, stillsam, lite mer tillbaka dragen.. Skeptisk till nya människor och nya miljöer. Dom är tvärt emot varandra på alla plan! Och iom hans personlighet så har ju jag varit mer försiktig med Alex, mer hönsig.

 

OFTA är det ju så att mamman har svårare än barnet att släppa taget, och att det är mamman som är löjlig.

 

Men i detta fallet måste jag faktiskt säga det är minst lika jobbigt för honom. Jag känner honom och jag vet bäst. Jag känner ju att han inte är redo, men jag måste ju ge det en chans iallfall. Även om jag känner att det kanske inte kommer gå så bra.. Han klarar inte ens av när andra är här, och jag går iväg till ett annat rum. Han får panik, gråter och kastar sig bort från personen han är hos och flyger efter mig som en pil. Och om någon skulle försöka hålla fast honom så får han utbrott utan dess like. Det är vissa personer som det fungerar med, det är först o främst Anton, hos honom känner han sig trygg. Han kan mata honom och dom kan ligga o leka själva i sängen utan att han ens reagerar på att jag är borta. Dom kan sitta i soffan och mysa ihop. Även hans familj har han reagerat positivt på, han har haft lätt för o trivias ihop med dom. Och min mamma fungerar, han blir alltid glad när hon kommer och vill inte ens gå till mig när hon är här, allt utom matningen fungerar, där protisterar han. Med Hanna som är gudmor fungerar det ibland, mer sällan. VI har ju träffat henne ofta ofta men inte så intensivt som jag träffat Anton, och Mamma har vi ju sovit hos ofta.  Sebastian och Alex fungerar ju självklart med, dom kan leka i timmar och jag kan göra precis vad jag vill.

 

Han har ett ganska litet närverk av personer i sitt liv.

 

Får väl säkert starka reaktoner på detta men så är det.

 

Det är säkert fel av mig att jag vart så hönsig med Alex, men det är ju så det har blivit. Han är världens gladaste nöjdaste unge, han gråter aldrig .. så länge han inte blir bortsliten från mig av någon främling.

Men han kan ju även busa och leka med folk han inte känner. Så länge han ser vart jag är och vet vart han ska fly när det blir jobbigt. ;)

Han är min bebis, min lilla lillebror.. Punkt slut.

 

Jag har ångest över att lämna honom och det borde ju alla som läser detta förstå eller?