Viktoria.

06.00
Vecka 38+5

Går upp o kissar, sätter mig i sängen och då händer samma sak som hände med Sebbe,vattnet började sippra. Trodde jag iallfall.

Jag går upp och ringer förlossninge och dom säger att jag ska komma in på kontroll.
Jag ringer Kim, käkar frukost och gör mig iordning.
Som tur är så var vi ju hemma hos mamma, så hon kunde ha Sebastian.

Kim kommer och vi åker in till förlossningen.

Fick vänta ett tag eftersom dom hade ganska mycket att göra.

08.36

Vi får komma in i ett undersökningsrum.
Kör CTG kurva, sen kommer doktorn och kollar..
Och då var det ju inte något vatten, lagom irriterande.

Men eftersom jag skulle sättas igång dagen därpå så bestämde vi att jag skulle sättas igång nu istället.
Det hade nämligen blivit lite förändring med tappen.

Var omogen fortfarande, men inte lika farligt som i måndags, tappen var 2 cm lång och öppen 1 cm.

Blev informerad än en gång om att det antagligen kunde ta flera dagar eftersom att jag fortfarande var omogen.

Jag var så trött på att vara gravid så jag säger rätt ut, ’’jag skiter i de, jag orkar inte mer, jag vill inte vara gravid mer. De får ta en vecka om det vill! Ungen ska ut! Går inte här ifrån utan mitt barn i famnen!’’

Ca 10.00

Vi får komma in ett rum på BB, där blir jag gélad.
Jag känner inte ett dugg..
Hade hört så många skräck historier om hur ont de gör o bli gelad.
Men det sved mest bara lite..

Blev kopplad till CTG med, och ska ligga still ett tag.

 









Vid 16.00 , efter 6 timmar, skulle jag bli kollad för o se om det hade hänt något mer..

Jag och Kim bara tar de lugnt, försöker fördriva tiden..
Vi har otroligt tråkigt..

Runt 14.00 började jag få lite värkar.
Dom gjorde inte alls ont, men dom kom tätare o tätare. 5 st på 10 min ungefär

 
Kim går och äter, och jag tittar på tv.

 
Runt 16.00
Läkaren kom tillbaka och skulle undersöka.
Var mer mogen nu, tappen var lite kortare och var öppen 2 cm.


Får inte mer gel eftersom jag har täta värkar, och börjar få pinvärkar..
(Pinvärkar gör ont precis som värkar, men dom gör absolut INGEN nytta.)

 

Får komma in på ett förlossningsrum.
Där disskuterade dom hur vi skulla gå vidare.
Antingen ta hål på hinnorna så att vattnet går, eller sätta en ballong kateter.

Men självklart vill han inte fixera huvudet, så det fick bli ballong kateter eftersom risken för att navelsträngen skulle klämmas var för stor.

16.40 Får jag ballong katetern.
Väldigt obehagligt, men jag fick jätte bra värkar direkt.
Dom gör ont, men jag klarar av att andas igenom.
Känner att jag får till en riktigt bra andning..

Barnmorskan ska komma o dra i katetern någon gång i timman.



17.10
Försöker ta mig till duschen för att försöka få lite smärtlindring.
Men jag tycker det är lättare att hantera värkarna sittandes i sängen.

18.20
Kommer hon in och ska dra i katetern för andra gången, då ploppar den ut! =)
Efter knappt 2 timmar.
Öppen 3-4 cm ungefär.

Värkarna går bort direkt när katetern är ute.
Otroligt skönt att få en liten paus. :)

18.30

Dom pratar om vad nästa steg ska bli.
Om dom ska ta vattnet eller sätta dropp.

Men självklart vill han INTE fixera sig.
Så det får bli dropp, tills han fixerat huvudet så dom kan ta hål på hinnorna.

18.50
Nu har jag fått droppet.
Tror de va på 15ml/timman

När hon undersökte hade jag en ’’buktande hinnblåsa’’ står det i mitt förlossnings protokoll.

19.00
Får in lite att äta, och jag har inte så ont så hon höjer droppet.

19.30 får jag mer ont, och blir jätte irriterad för att hon höjde droppet så jag inte kunde äta. Haha..
Kan fortfarande hantera värkarna väldigt bra med hjälp av andning..
Sitter och säger ’’ ska de inte göra ondare för att de ska HÄNDA något?’’

20,00
Nu börjar jag få mer ont och tycker jag vill ha mer smärtlindring än andning.
Vi diskuterar lite, och hon ringer om EDA, så jag kan få de direkt när jag känner att jag vill ha de.

Men vi bestämmer att jag ska få en petidin spruta.

Och detta påverkar ju bebisen, men hon tror inte att förlossningen kommer gå så fort att han fortfarande är påverkad av de när krystvärkarna börjar.

20.20
Droppet höjs.

Åååh, så skönt med petidin sprutan..
Jag ligger och är helt hög, och trött.
Känner att jag veerkligen kan slappna av.
Helt underbar smärtlindring!

Jag somnar och sover fram till 21.20.

 21.40
Nu kommer nya barnmorskan.


Dom undersöker, öppen 4 cm.

Diskuterar om att ta hål på hinnorna.
Men det går inte eftersom han fortfarande INTE vill fixera sig.

Så jag får helt enkelt ställa mig upp och försöka få han o fixera sig i värkarna.
Har inte ett SMACK ont, och är fortfarande lullig av petidinen.

 
Hon höjer droppet..

 Jag står o klagar över att jag inte har ett piss ont..!!

Och då höjer hon lite till.. Uppe i 120 ml/timman

22.00
Huuujeda mig! Helt plöttsligt fick jag mera ont än jag haft innan under dagen.
Men jag kan andas bra ändå.

 Men det gör mer och mer ont hela tiden.

23.00 får jag riktigt ont!
Ringer in barnmorskan igen och säger att jag nog måste ha EDA NU! NU! NU!
Får lite smått panik eftersom jag hela tiden vart rädd för att EDAN inte ska hinna läggas.

23.10 Har enu mer ont.
Börjar verkligen stor lipa och säger att jag måste ha min eda NU, och måste ha lustgas NU!

L
ipar lipar, och har riktigt jävla ont.  

Sjuksköterskan har dörren öppen och springer runt o letar efter en mask till lustgasen.
Och jag blir redigt jävla sur och skriker att ’’hon fan får skynda sig lite! FÖR JAG HAR SÅ JÄVLA ONT NU! JAG VILL HA SMÄRTLINDRING NU!’’

23.30 får jag min lustgas.
Hon frågar om jag vet hur jag ska göra med den.
Och jag bara sliter den från henne o andas som en galning. Och gråter!

23.35 kommer narkosläkaren.
Hon lägger bedövning där hon ska sticka..
Jag bara lipar och andas min lusgas och har jätte ont..
Och jag får bara mer ont för varje värk.

har värkar med 2 min intervall.

Runt 23.50 Skriker jag att NÄ NU TRYCKER DE PÅ HÄR.
STICK INTE MIG I RYGGEN NU!
Men då har hon redan stuckit, så jag måste sitta helt stilla!!
Med världens tryck neråt, och det är riktigt svårt..
Men jag skriker bort smärtan.

00.00 Får jag lägga mig på sidan, och det som tryckte på var ju en hinnblåsa!
Öppen 6-7 cm.


Vattnet går direkt efter undersökningen! Så otroligt skönt att de gick av sig själv.

Då stänger dom av droppet och eftersom jag har egna värkar nu.
Men jag skriker på dom att dom ska stänga av droppet, även om dom sagt att dom redan gjort det.

 Har grymt ont, men ändå bättre än när droppet var i.

Nu när jag fått känna dropp värkar och vanliga värkar så kan jag ju bara säga att värkarna man får av droppet är HELT annorlunda och mycket ondare än de egna värkarna..

 Har även Edan nu med, men jag känner inte av något av den, mer än att jag blir lite avdomnad i benen..

00.15

Ligger fortfarande på sidan..
Känner att det trycker på som fasen igen..
Och då kollar hon igen, öppen 10 cm!

Jag blir lite chockerad och känner att det gått lite väl fort.
Hinner knappt med känns det som.

00,20
Krystar lite, men känner mig lite rädd så jag vågar inte riktigt..
Då blir dom lite oroliga i rummet och de kommer in en till barnmorska.
Hans fosterljud dippar ner.

Krystar en gång,
Andra krystvärken kommer huvudet,
Då släppte jag lustgasen, tänkte att jag måste komma ihåg när han föds..

3 krystvärken  

Kl 00.29 den 24/2 föds den FINASTE pojken sedan juli08!
3778 g och 52 cm i vecka 38+6

Jag bara gapar och fattar INGENTING.
Kan inte förstå att förlossningen gick så jäkla fort!!

 
Får se honom snabbt , sen springer dom ut med honom direkt.
Hinner inte uppfatta hur han ser ut eller någonting.
Han var väldigt slö och påverkad av peditin sprutan.
Han hade även navelsträngen ett varv runt halsen.
Han fick någon annan spruta för att han skulle piggna till.

Självklart blir jag helt tokig o börjar lipa o frågar om han är död 1000 gånger.

Men sen kommer han tillbax och jag får han på bröstet.
Jag är fortfarande helt chockad, fattar ingenting..
Tittar på honom och säger, ’’ vad mycket hår han har.. Vad söt han är.’’
Sen lipar jag lite..

Så som jag räknar de, från då jag hade ont så de kan räknas som aktivt förlossningsarbete, så hade jag ont i 4 timmar.. Och riktigt ont i ca 2 timmar. Och det var bara dom 2 timmarna som var jobbiga. Allt annat var helt hanterbart och enkelt.

Är så nöjd med min förlossning.
Efter detta känns det ju som att man hade kunnat ha 100 barn till.
Men gravid, fyfan, det vill jag ALDRIG vara igen..

Jag har offrat så mycket för honom och jag har haft den värsta graviditeten någonsin, men jag hade gärna gjort om de 100 gånger till, om jag hade vetat att jag skulle få Alexander.
För han gör mig så otroligt lycklig, han är de bästa som hänt mig. (Sebastian också såklart.)