Viktoria.

Tror du att pappan till bebisen i magen kommer vilja ha kontakt med er i framtiden???jag menar...vem vill inte ha kontakt med sitt barn???kan man må bra om man vet att man har ett barn man inte bryr sig om,han måste ju tänka på det här hela tiden eller vad tror du?!hade man ju själv gjort om man varit han:)hans föräldrar tex..vet dom om att dom ska bli farmor/farfar,hans vänner,vad tycker dom???Man kan ju inte bara strunta i ett barn,det är ju inte barnets fel,jag fattar inte hur killar som han tänker???sen så vill jag oxå säga att jag tycker du e en super morsa:)


Svar: Jadu.. Det var många bra frågor.
Jag vet inte om han kommer vilja ha kontakt med barnet, jag tror nog inte det. Men jag hoppas att han tänker om, för barnets skull. OCH för hans egna skull..

Han borde ju tänka på de hela tiden, speciellt nu när det är så liten tid kvar tills bebisen kommer. Jag hade inte mått bra om jag var honom, jag hade haft väldigt dåligt samvete .. Men jag tror att han förnekar det, och jag tror absolut att han ljuger för sina föräldrar om detta. Om dom nu har fått reda på det. Vad vet jag?
Hans vänner har jag heller ingen aning om ifall dom vet, men jag tycker att det är konstigt om dom inte vet. Vafan jag bloggar ju om det, och har nämt  hans namn flera gånger i bloggen. Men jag skiter i vem som vet eller inte, faderskapstestet kommer han inte undan i vilket fall som.

Jag känner inte han så väl personligen, även om jag kännt honom länge. Då vi gått i samma glass i 1an,2an på gymnasiet..

Men en sak som jag skulle tycka va väldigt sjukt, det är om föräldrarna vet om det, men att dom också skiter i det. Och uppmuntar honom att skita i det, eller förneka de osv..  Då kan jag bara säga att det är något otroligt fel på hela den familjen och då är jag bara GLAD över att jag inte behöver ha med dom o göra. Men jag har ju som sagt ingen aning.

Jag har inte pratat med Pappan sedan jag var i vecka 8, då jag bestämde mig för att inte göra abort. Och sen dess har vi inte sagt ett ord till varandra. Jag vet inte om han kanske inte vågar ta kontakt med mig heller. Men det skulle jag inte förstå isåfall, varför han inte skulle våga de.. Men ja, kommer nog skicka en bild till honom via mobilen på bebisen när den är född. Eller ringa honom. Då kan iallfall ingen säga något till mig om att jag inte låter honom träffa ungen, eller nått sånt. Man vet aldrig vad folk kan få för sig.

Man kan ju bara hoppas att han tar sitt förnuft till fånga. Hans ursäkter var att han inte ville att hans liv skulle ändras, han ville inte ha något ansvar. Och massa sånt tjaffs. Och vafan är de för jävla bajs prat? Jag har väl inte begärt att han ska ha ungen, hade aldrig lämnat barnet till honom iallfall. Men han kan ju träffa barnet ibland. Det är väl inte så jävla svårt, han är ju ändå arbetslös och går bara hemma o super hela dagarna.