svar på kommentar
Hej.
Jag har läst din blogg sedan du var gravid med Sebbe och läste då när du hade sådana problem med din graviditet med Alexander. Nu är det så att jag själv är höggravid och klarar inte av att vara gravid längre pga diverse krämpor. De inne på förlossningen vill inte sätta igång mig såvida jag inte är mogen med tanke på hur långdraget allt kan bli då. Det känner du ju säkert igen. Men nu undrar jag iallafall, trots att jag läst din blogg så har jag taskigt minne, hur gick det till sen när du blev igångsatt? Blev det långdraget? Vad gjorde/sa du för att de skulle sätta igång dig till slut? Jag vet inte hur mycket jag ska "slåss" för att bli igångsatt om det ändå kommer bli väldigt långdraget och ännu mer smärtsamt än vad det behöver. Tacksam för svar!
Svar: Halloj Sara.
Ja, lider med dig. :/
Ja det är ju det att det kan bli långdraget.. Men det är ju väldigt olika.
Det är ju alltid lättare att sätta igång en omföderska.
Man får vara ganska tjatig biland, och verkligen försöka få dom o förstå hur pass dåligt man mår.
Om dom vägrar lyssna kan man alltid försöka med o ringa till en annan förlossning och förklara för dom. Alla sjukhus är ju olika stränga.
Men sen så är dom ju försiktiga utav anledningar, Man ska ju inte sätta igång för tidigt pga bebisens vikt osv, mognad av lungor och alltihop. Vissa barn utväcklas snabbare än andra..
Jag åkte ju in den 21 feb och skulle bli igångsatt, men jag var helt omogen, tappen bakåt, stenhård osv..
Så det blev ju inget då.
Åkte in 23 feb igen! Och då var det fortfarande samma utgångsläge, men jag sa bara ju att dom skulle sätta igång mig iallafall, eftersom jag inte orkade mer. var i vecka 38+5 då.
Blev gélad en gång kl 10.00, fick regelbudna pinvärkar av det, gjorde inte ont, blev lite mjukare.
Sen fick jag kateter,(en boll dom fyller med vatten i livmodern.)
Då öppnade jag mig till 4 cm. Effektiv och fick bra värkar av den. Hanterbara.
Sen satte dom ju dropp då efter att den var ute. Och droppet tog ju inte ett skit eftersom han inte var fixerad, det var ju mitt problem..
Men sen fick det ändå fort. var öppen 4 cm kl 23 och då började de göra ont, och 00.31 var han ute. Så det gick ändå as fort.
Men som sagt, hade det var första barnet så kanske det hade tagit längre tid.
Dom vill ju helst inte sätta igång innan vecka 38+0, det är mest i EXTREM fall dom sätter igång tidigare oftast. Jag tyckte väl att jag var extrem fall, men det finns ju dom som har det värre.
Jag fick igenom min igångsättning ganska enkelt.
Jag fick välja själv om jag ville ta den risken med att det skulle bli långdraget.
Men jag blev avrådd.
Men jag ångrar lite att jag inte valde att bli igångsatt den 21 iallfall, eftersom det ändå var samma läge då. Men dom skrämde ju upp mig för att jag inte skulle göra de.
vad är de för problem du har osv? :)
Jag blir så tacksam för ditt svar, det är skönt att prata med någon som förstår. Det är klart att alla i ens omgivning är snälla och bryr sig, men det är väldigt sällan som det går att förstå ens situation. :S
Om jag jämför med din graviditet så har jag kanske ingenting att klaga på och jag är så VÄL medveten om att det finns kvinnor som har det SÅ mycket värre och jag hatar att klaga, men jag kan inte hjälpa det bara!!
Jag har haft ont i ryggen sedan jag var i femte månaden (kommer inte ihåg vilken vecka, men fick tid hos läkaren som trodde det var ischias, inte foglossning eftersom detta onda strålade ner i vänster benet osv). Sedan Vecka 30 har min foglossning blivit väldigt mycket värre och jag har sovit väldigt dåligt pga det, det gör så ont i blygdbenet och det känns som jag ska gå itu.
Sedan 5 veckor tillbaka (det kanske inte låter länge, men TRO mig det är det) så har jag fått problem med gallsten. Det är den huvudsakliga anledningen till att jag inte orkar mer för jag har ont VARJE dag i gallan och jag vill inte äta ens för att det gör ont varje gång efter att jag ätit. Vissa dagar är hemska. Jag får VÄLDIGT mycket sammandragningar per dag, vilket bm trycker är superbra eftersom det kommer hjälpa mig när jag kommer in i värkarbetet enligt henne, men det jobbiga är att för varje sammandragning jag får så spänner det och gör ont i gallan och den trycker bebis upp mot gallan så ibland är det helt omöjligt för mig att ens sitta upprätt utan jag får ligga ner raklång för att minska på trycket. Att ha ont ibland HELA dagarna och därmed få sammandragningar.. alltså, jag ORKAR inte! Det var därför jag tänkte på dig eftersom vi tillhör samma landsting och jag visste att du blev igångsatt och jag ville bara ha råd om hur du gick till väga. Jag är i vecka 38+5 nu och det är mitt första barn så jag vet inte hur mycket till jag ska stå ut och om jag som sagt ska "slåss" för att bli igångsatt. Det är så himla svårt, för som du säger, det är ju så olika hur långdraget det kan bli.
Tack igen för ditt svar!